Ansökningstext 2

“Jag är en v…” Vampyr. Jag rös; ordet som kunde förgöra allt jag hade byggt i den här staden, det här landet, hade nästan hoppat från mina läppar. Att prata med henne, med Alice, var nästan för enkelt. Som att andas,eller det var i alla fall hur jag mindes att det kändes att andas. Enkelt, bekymmerslöst.
“V?” Hennes gröna ögon glittrade nyfiket i det skumma ljuset som filtrerats genom de dammiga raderna av böcker och bokhyllor som det lilla biblioteket bestod av.
“V-Viking” stammade jag i ett desperat försök till att inte avslöja vad jag nästan hade sagt bara ett par sekunder tidigare.

“Viking?” hennes skratt klingade som klockor i mörkret. “Offrar du små, oskyldiga djur under fullmånen till asagudarna eller är det någon sport term som jag har absolut ingen aning om?” hennes leende var som solsken, varmt och livfullt.