Övning: Gästlärare

Den provisoriska båren är tung i mina händer. Förvirring, rädsla och sorg väger ner mina axlar. Hon föll. Det hade inte varit meningen. Det hade bara blivit så. Och nu låg hon där, lerig kall och orörlig. Jag visste inte ens om hon andades. Leran var hal under våra fötter, vi halkade flera gånger och stukade både fingrar och tår. Men det var den minsta vi förtjänade, grannpojken och jag. Det var vårt fel. Det visste jag, även om han förnekade. Vi hade retat grannens hund. Inte hon. Men det var henne den hade jagat när den kom lös. Hon hade inte kommit långt. Ljudet av hennes huvud mot den stora stenen skrämde djuret och det sprang i en annan riktning, men allt jag kunde se var blodet. Det var så mycket blod. Röda slingor i det blonda håret. Min änglalika syster hade hämtats tillbaka till himlen.