Chapbook

Tankar och känslor

som påminner om

kärlek

Inte den som brukar säga

vad jag tänker,
känner -

bara med dig.

världen snurrar
       jag har svårt att andas
              ändå har det aldrig varit så lätt
                     jag är inte trött

                             trots att jag inte sover

Tassar,

mjuk päls.

Varma ögon,

en blöt nos.

Lojalitet.

Min klippa.

Den jag alltid ringer

när jag inte orkar mer.

Om du faller

faller också jag.

Låt mig hålla dig uppe,

nu är det min tur att vara stark,

för oss.

Så mycket jag vill säga,
men vet inte hur.
Rodnar, stammar,
har satt orden i halsen.

Varför är du så bra,

men inte jag?

      Du håller mig i handen,

  leder mig på livets gropiga väg.

    Hjälper         mig         upp när jag faller.

 Ä r vinden                    under mina vingar.

 Viker undan                 de grenar du kan

       från mitt           ansikte

                utan   tanke

      på att de repar dig istället.

Kan inte skaka känslan

att jag står ensam kvar

i ett hav av främlingar.

Jag har aldrig varit förälskad,
tror jag.
Men jag har älskat,
gränslöst.

Aldrig dig,

alltid dig.

Är sömnlös,
trots att jag borde sova.
Glädje, hopp förväntan,
men även rädsla.

Grönt hår,

klarblå ögon.

Kan detta också vara kärlek?

Även om jag inte är kär?

Ligger vaken,
igen.
Rusande tankar,
snurrar, virvlar,
kan inte sluta.
Rädsla.
En smärtsam knut
i mellangärdet.
Vill inte förlora dig också,
inte dig.

Värme

Kyla

Lätt bris

Glittrande yta

Kyla
Regn
Åska
Splittrad insida

En gång till.

Jag har slut på ord, men inte när jag pratar med dig.

Mörkret sväljer mig hel.

Vad som en gång var

är inte längre

Vad som kunde ha varit

fick aldrig chans att vara

     Vad betyder det att älska?
Jag älskar         min         familj,
       mina                   vänner likaså.
  Är inte det               kärlek med?
     Eller räknas         bara känslan
            när man   gillar någon
      på det där speciella sättet?