Traktorhjälte

Morfar, du har alltid
varit sparsam med orden.
Det mesta jag vet
är historier som mormor berättat om dig.

Om åren till sjöss,
eller familjesituationen.
Du har berättat kort
och sopat dina bravader under mattan.

Ibland har du dragits med
av berättandets strömmar
och berättat om vågor lika höga som huset,
fiskeexpeditioner, och exotiska platser jag inte kan förnimma.

Ditt liv började år 1945,
året som kriget tog slut.
Ett värdefullt år för världen,
ett värdefullt år för mig.

Om detta år vet jag mycket,
men ändå allt för lite.
Att din mamma ville ha en dotter
men fick dig, son nummer tre.

Dock vann hon med det
högsta vinsten!
För en finare människa än du
blir allt svårt att hitta!

Du växte upp,
begåvad med mekaniken.
En motor, en cykel, en båt,
jag tror inte det finns mycket du inte kan fixa.

När du var femton drog du till sjöss.
Där jobbade du med motorer
och vad annars
en maskinist kan tänkas göra.

Åtta år spenderade du där,
ett nytt äventyr väntande i varje hamn.
Nya människor, nya platser,
men kanske även hemlängtan.

Var det så att du sökte
efter en plats där du hörde hemma?
En plats där du kände dig behövd
och önskad?

Eller var det så
att resan var en konfirmation
på att du hörde hemma
här hos oss?

Du träffade mormor
år sextionio.
Kanske var det hon
som höll kvar dig här?

Ni fick snart en flicka
som år senare
inte visste vad hon skulle bli
men ändå aldrig sluta studera.

Du började köra lastbil,
kanske för att inte ha
lika långt hem
som när du seglade på de sju haven.

Ni skaffade hundar.
En schäfer vid namn Ludde,
taxen Frida,
Oscar, Gusta och Ida.

Mycket gos,
en vänlig nos,
Och alltid någon att skylla på
när saker och ting gick snett!

Dottern flyttande ut,
skaffade pojkvän,
jobb
och hus.

Du fick jobb som mekaniker och tiden vandrade vidare.
Livet dansade sin eviga vals,
glädje och tårar
snurrade om vartannat.

Sen kom barnbarnen,
först jag och sedan min bror.
Du blev en av de viktigaste,
du fanns där när stabiliteten gav vika.

Ett av mina bästa minnen är när du
lärde oss att köra traktor.
En blå liten maskin som vi stolt körde
runt, runt sockerbitshuset.

Den har du byggt.

Nu har alla dina fågelungar flugit ut,
flyttat bort och är dåliga på att höra av sig.
Kanske skyller en elak liten röst
på att du inte räckt till.

Men lyssna inte!
Jag tror att jag pratar för oss alla
när jag säger:
”Det har du!”

Du är min hjälte!
En hjälte som flyger fram
på en blå traktor;
Min traktorhjälte!