Mitt livs kollage

“Man måste synas för att leva.” (Regn och åska, Håkan Lindquist)

Vetande, att veta - går det att lita på?

Jag vill skriva vackert som ett sommarregn, men lika kraftfullt som åskan som skakar fönsterrutorna.

Jag orkar inte, men jag vill.

Adventsljusstakens varma reflektion i det vinterkalla fönstret.

Tårar av en anledning, tårar utan.

Kan ditt ljus rädda mig från mitt mörker?

Hennes sömnrufsiga hår var en gloria i morgonljuset.

Har satt orden i halsen.

Du viker undan granarna från mitt ansikte utan att tänka på att de repar dig istället.

Månljus, stjärnljus, gatljus.

Vinden skapar röster i träden, eller ger den bara ljud åt dem?

För att flyga behövs vingar, har jag vingar - som du?

Vår tid är natten men jag älskar dagarna med dig.

Skratt är mycket och inte alltid bra.

Problem är inte fel, bara annorlunda.

Du, ni, mig, oss, vi.

Ibland önskar jag att drömmar var portaler till andra världar, ibland ber jag till Gud att de inte är det.

Tiden tar slut när vi tror att den är odödlig.

Tankar.

Letar ord som passar.

En skimrande fjäril i vintermörkret.

Har taggarna utåt, men också inåt.

“Tiden är ur led.” (Mattias Geisler)

Tiden går och går, utan att vänta på någon.

Är en skugga alltid en skugga?

Ibland glömmer man att världen inte bara är dålig, ibland är det tvärt om.

Fantasi är en annan sorts magi.

Dina tårar borde ha varit mina tårar.

Tårarna droppas som regn från kinderna.

Vattendroppar på fönsterbrädan.

Bubblor på glasets insida.

Klockorna tickar inte i samma tempo.

Andas, bara andas.

Vargar är alltid vargar, men tänk om de inte är det.

Stjärnglitter.