Omgivningsbeskrivning

Jag går över den lilla bron och in i den dunkla skymningsskogen. Det prasslar i växtligheten runt omkring mig och en liten ekorre skuttar över stigen en bit bort. Det borde vara tyst, fridfullt, men det är det inte.Trafikens oväsen attackerar mina öron och det är svårt att urskilja naturens egna ljud, som fåglarna jag är övertygad om att jag hör någonstans ovanför mig.
   Det luktar svagt av mossa. Granarna luktar så starkt att det nästan går att känna smaken av dem. Jag böjer mig ned och låter fingrarna vidröra den gröna mossan, den är förvånansvärt varm och torr under de höga barrträden, även du vi har fått en del regn den senaste tiden. Solen har kanske kommit åt att värma och torka den trots allt. De höga spetsiga topparna ramar in himlen istället för att dölja den. Jag stannar upp ett ögonblick och låter blicken vila på den mörknande himlen. Jag drar ett djupt andetag för att försöka hålla skogslukten kvar. Ett ögonblick till.
   Stigen leker vidare, svänger och delar sig, rätar ut sig och förenas igen. Hala rötter och stenar tvingar mig att se mig för, tvingar mig att ta det lugnt. En hund skäller någonstans långt borta, kanske är en annan person på väg ut för att av dagens sista solstrålarna med sin fyrbenta kompanjon. Jag kliver ut på brom och bort från skogen.

Memoar inledning

Det var en vanlig dag i december år 1995, i alla fall var det det för de allra flesta Västerviksbor. Inga vinterstormar härjade och inga andra ovanliga händelser utspelades. Men för den lilla -------/------- familjen var den här dagen något alldeles speciellt, det var nämligen denna dag som deras första barn hade fötts.